Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bytte bytt, pres. byter
byt·er●låta komma in som ersättare
för ngn; mest i lagspelssammanhang
sport.det blev mer spets på anfallsspelet när NN byttes in i andra halvlekbyta in ngnsedan åtm. 1965Subst.:vbid1-881420inbytande,
vbid2-881420inbytning;
inbyte